24 november, alltså 1 månad kvar till julafton.
Känns lite halvskumt, är inte riktigt redo än.

Åkte hem till min pojk igår, eller quasimodo som jag kallar han nu.
Stackarn har ju en fet jävla blåtira pga en idiot, som tyvärr världen är full av.

Det är faktiskt helt sinnessjukt vad jag tycker om honom, han får mig att må bäst.

Idag blir det nog middag med Johanna, sen utgång med klassen!

 

 

 

 

Puss på er.

 

 

Jag måste få skriva av mig, jag förtjänar det.
Eftersom det ändå inte är sådär mega många som läser, så kan jag använda det här som min vägg.
Min vägg att slänga iväg alla tankar på. 

Saker och ting har inte riktigt gått som jag vill på senaste.
Jag försöker verkligen bita ihop och kämpa.
Det är inte så många som vet vad som hänt,
just för att folk inte behöver veta.
Behöver inte folks medlidande eller åsikter.
Men hur som helst så har det vart tufft.
Tuffare än vad jag hade förväntat mig.

Jag kämpar varje dag, för jag vill inte att saker ska hindra mig från att leva.
Visst så har vissa saker nu gjort så att jag inte kunnat eller orkat göra allt jag vill.
Men när mycket saker händer mig, på samma gång så sänks min självkänsla.
Jag vet inte riktigt hur det hör ihop-

Men det känns som att allt är mitt fel.

Jag känner mig så mycket sämre än alla andra,
så mycket fulare, omognare, oansvarsfullare än alla andra.
Jag vet inte, kanske är det sant.

Men det ställer till problem, dom här tankarna.
Det förstör relationer, trots att jag kämpar för att det inte ska hända.
Men tvivlar jag på mig, så tvivlar man på andra.

Jag är super kär, som en del vet.
Lyckligt kär egentligen.
Men eftersom jag haft ett sånt förjävligt förhållande tidigare,
som rent av sagt förstört mig.
Så har jag svårt att lita på andra.

Jag är jämt rädd för att han ska vara med någon annan.
Det är som att jag inte tror att en kille kan ha en lyckad kväll om han inte hookar med någon.
Jag får ibland tanken att han "nöjt" sig med mig.
Tills han hittar något bättre.

Jag hatar dom här tankarna,
för jag vill inte ge han dåligt samvete.
men jag jobbar på dom, varje dag.

Sen det där med alkohol.
det skrämmer mig.
Det skrämmer mig vad det kan göra med människor.
Hur otroligt stor mängd vissa kan få i sig,
och hur den ställer om hjärnan.

Jag kan dricka alkohol, i stora mängder (för att vara mig)
MEN jag klarar mig alltid,
just för att jag vet hur min kropp fungerar.

Jag har vart i ett förhållande (samma som jag nämde innan) där alkohol tog stor plats.
Där alkoholen kom före mig.
Där alkoholen gjorde han till en annan människa.
Där alkoholen gjorde det okej att vara med någon annan.
Där alkoholen blev ett problem, för oss båda.

Jag börjar se ett viss mönster här igen.
Och det får mig att tänka:
"är det jag som tar fram dom här sidorna hos dom
är det mitt fel?"

Jag vill inte hamna i den där sitsen igen.
Jag vill inte vara orolig varje natt.
Jag vill kunna slappna av när min partner är ute med kompisarna.
Jag vill kunna lita på min kärlek.

Man kan inte lita på någon med alkohol.
Skulle inte ens lita på min syster om hon hade alkohol i kroppen.
Men jag litar framför allt inte på när någon har så mycket alkohol i kroppen att den inte ens minns nått dan efter.
Hur kan han då vara så säker att han inte gjort nått med någon?
Om han inte ens minns nått?

JAg skriver inte det här för att få medlidande,
det behöver jag inte.
Jag har mina vänner, som jag vet finns där.

Men jag behövde få ut,
Mitt sätt att bearbeta.
För jag vet att det kommer bli bra.
Jag vet att jag klarar det här.
Jag vet att jag kan.

Helgen var faktiskt helt underbart bra.
I fredags så tog jag och pojken det lugnt, drack vin, lyssnade lite på musik, kollade youtube klipp och kollade på film. super mys!
I lördags åkte jag hem och umgicks med syster.
Vi gjorde egen pizza och satt och prata en hel del skit. Senare på kvällen fick jag lite damp och var tvungen att hitta på nått. Jag hade en hel del alternativ men kunde inte riktigt bestämma mig så jag fixade mig och tänkte att jag bestämmer på vägen i till stan. Men när jag kommer ut ur porten möts jag av grannen och hans vän, så vi tog en taxi in till stan. Det var spännande, på sitt sätt.
Men det spårade lite, så jag tänkte dra hem men då bjuder andreas in mig till festen han var på så jag drar dit.
Dricker en massa vin, då jag blev lite nervös när det var första gången jag träffade hans vänner.


Så ja, en hel del vin och myycket trevlig sällskap slutade med en djäävulsk baksmälla.
Men med baksmällan i huvudet så drog jag på bio med syster på söndagen, twilight, helt ok måste jag säga.
Sen drog jag hem till andreas och så chillade vi till solsidan.

 

Så ja, idag har jag en massa att göra, men eftersom jag glömt mina nycklar så kan jag inte göra nått försen 15..

tipsar om en super bra blogg, super värt att ta en titt!
www.glattalivet.blogg.se

Det är rätt sjukt hur en människa kan få en att förändras så otroligt, till något bättre.
Hur en männsika kan få en att känna sig så otroligt trygg och stark.
Hur en männsika kan komma in ens liv och bara vända allt upp och ner, till det bättre.
Att man kan känna sig så otroligt omtyckt även fast man har sina brister.
Att en människa kan få en så lugn.

Jag har alltid varit den som stuckit om det blivit jobbigt, om jag inte ser en säkerhet så sticker jag.

Har aldrig kämpat så hårt för något som under en period vart så osäkert.

Men jag har hittat den människan, den människan som gör mig till en bättre människa.

Hade ju hoppats på att få jobba idag, men icke sa nicke.
Så jag drog till model house och försökte få till en bild till mitt cv på stagepool, det var ju lättare sagt än gjort.
Jag är ju så galet självkritisk så var tvungen att välja en bild, och den här var minst missnöjd med iaf:

tänkte passa på att langa en lista över saker som stör mig:
*spotify, när man söker på en låt och så ska man trycka på den, ja då kommer det där "playlists" och grejer upp.
BARA för att retas.
*Människor som går långsamt framför mig, och inte fattar att går man långsamt så ska man hålla sig längst kanten..
*Show offs, eller vad man kallar dom där människorna som gärna visar att dom är bättre än annat. såna som lägger in onödiga kommentarer eller liknande bara för att bevisa att den kan någonting.. ingen bryr sig..
*Människor som kommenterar tex andras facebook statusar med något nedlåtande eller drygt.. liksom har dom inget liv, är dom så otroligt osäkra att dom måste trycka ner andra för att känna sig bra?
*Snygga människor. Jag känner bara att dom kan tagga ner, ja, du är vacker, men du behöver väl fan inte trycka upp det i ansiktet när jag går här och har en dålig dag.

pluggat, städat, läst.
Ja, det är så min dag sett ut hittils. Hemmafru kanske ni tänker? jo, det gör ja med.
Men jag ska inte klaga, jobbar ändå i helgen och ev. torsdag fredag oxå.
Måste fixa två studiebesök oxå hos någon aktör i musikbranschen, och jag kan verkligen inte bestämma mig.


Ska snart iväg och träffa en vän tror jag, ut och röra mig blir det iaf.

så här ser mina närmaste dagar ut iaf, hejdå livet.

Nu, klockan 23.45 har jag börjat återhämta mig efter gårdagen, mes jag är!
kvällen var iaf grym, helt lagom, förutom alla shottar som Therese envisades om! 

idag har jag bara vart död.. lyckades ta mig från Andreas vid typ 5, sen har jag bara tagit det lugnt med familjen och god mat, super mys!

 

men nu ska jag sova,
bjuder på bilder tagna av Theeerese!