otajmat.
känns som det är lite för mycket just nu.
allt kommer lite på en gång nu.
eller så är det jag som är lite svagare än vanligt.
men jag bara känner att jag inte klarar av det nu.
för ena stunden kan det kännas helt okej, att det börjar ordna upp sig.
och andra stunden ligger jag och gråter som att det inte fanns någon morgon dag.
och jag blir helt sliten av det, energin tar helt slut.
kan inte kroppen bara bestämma sig!?
jag kommer alltid att bry mig om dig.
"jag kommer alltid finnas för dig, vad som än händer"
och jag menar det, det vet du nu.
vi klarar av det här tillsammans.
du är aldrig ensam