We’re soldiers, We’re soldiers, Armies of one on a battlefield

ska jag vara ledsen, ska jag vara arg, ska jag vara irriterad?

nej, jag är mest besviken, besviken och förvånad.

jag trodde vår vännskap var värd mer,
att det var något att kämpa för.

Jag har försökt, men du är ju inte villiga att ta emot den.

och jag bryr mig inte vad du tycker om att jag skriver här,
för du lyssnar inte någon annanstans, eller låter mig ens försöka.

ska jag bara sitta och vänta tills du är redo?
som att det bara var du som var sårade i det här?

jag är sjukt jävla knäckt av att just du kan göra såhär, bara stänga mit ute.

om du vill ha kvar den här vännskapen så är det dags att du försöker prata med mig snart.
för jag tänker inte vänta i evigheter.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0